Känsloflöd

Jag är vid ett sorts vägskäl just nu. Ibland kan mitt humör hänga på en enda person och det gör mig själv helt galen. Eller jag blir arg på mig själv. Jag låter mig kontrolleras av något inom mig jag aldrig vill ska få komma ut. Som om jag skäms över det. Jag kanske borde göra det också. Att man kan lägga så mycket tankar hemligheter och känslor på någon annan axlar är så underbart men fortfarande så läskigt. Men det är något med den känslan. Den känslan som gör att jag fortsätter, fast jag inte borde. Det är nog den jag strävar efter att få. Eller så är det bara något med dig som jag behöver. Som vatten efter en dag i öknen. Så mycket behöver jag dig just nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0