Tyck synd om mig nu


Och även fast jag försöker faller jag nånstans inuti mig själv


Ikväll kan jag sova lungt, för det ända jag ska lyssna på är din röst



Joshua Radin – Everything'll Be Alright - nyss

If i asked would you say yes?

Jag har gått två halvdagar i skolan och allt är redan en stor röra. Det finns massor, överallt. Jag har ingen aning om hur jag ska klara hela nian. Om tolv minuter ska jag ner ta på mig skorna gå ut, träffa upp linn. Traska till skolan, samma rutin som alltid, i 9 år har den rutinen varit en vardagsgrej, något man gör utan att tänka på det. Men iår kommer jag tänka på dom där småsakerna som gör mitt sista år med alla fina människor. En del har jag sett nästan varje dag i hela mitt liv. Visa ett par år, visa några månader.
det tar slut snabbare än vad man tror. make everydag count.

Det känns så rätt att stå nära dig just idag

Jag tror det nästan inte, jag vill inte tro för mycket. Men om jag får tro, bara lite. Så tror jag att det är något bra, i alla fall en bra start på något nytt.



Och nu måste jag låtsas som jag inte ens bryr mig



Jag förstår mig inte på människor som mig själv


För egentligen vet jag att du vet, att jag kommer krypa tillbaka till dig. På ett eller annat sätt.

För om det finns prinsessor så måste jag bli en prins


jag kan aldrig visa dig hur jag känner för nu är det redan försent

Jag undrar ibland när tecknet kommer, när man den gången vet att det är säkert. Nu är det slut. Jag antar att det kommer ganska naturligt. Jag har alltid sett det som i en dröm. Jag rider in i det och alla som alltid funnits där finns och liksom ser mig så vidare. Men det jag egentligen går runt och tänker på är vilka som kommer komma ihåg. Vilka som kommer minnas. Det kanske alltid kommer vara det stora frågetecknet som alltid på något sätt kommer tillbaka. Som sätter sig både i hjärnan och magen. Ibland i hjärtat också. Men bara visa dagar.
Jag har aldrig tänkt så mycket på hur jag ska dö, men att dö för någon man älskar verkar vara ett ganska fint sätt att dö på.
Eller visst tänker jag på döden. Men bara vissa dagar.

FRÅGA

åhh, gud vad svårt. Vet du att ungefär varje lärare på min skola har frågat precis samma fråga tusen gånger om, men jag har fortfarande inget vettigt svar på den frågan, tyvärr. Jag gillar inte att måla upp en bild på hur mitt liv ska se ut. Som precis många andra tror jag att jag är lite rädd för framtiden.
En sak vet jag i alla fall, att jag vill åka jorden runt och bo på lite olika ställen i världen. Sedan får jag väl se vart livet tar mig. Tack för din fråga!

från grekland


Säg att jag är vacker, säg att jag är din för alltid

Sången du gav till mig kan jag utantill nu, kan nästan nästan varje taktslag, antar att jag inom en snar tid redan kan akorden på gitarr också. Att tänka på dig är som att dö och återuppstå igen. Det händer varje dag. Jag kan inte tänka klart utan dig. Jag kan inte le på riktigt utan dig. För under ytan känner jag ingenting. Kan inte längre. Fan fattar du inte? jag behöver ju dig.

Tankegång

Kan inte sova. Känns som hela huset sover, och jag ligger här och försöker och försöker sova, försöker också trycka ganska långsamt på tangenterna så det inte ska väcka min sjusovande familj. Tycker synd om mig själv för jag oroar mig massor. Just nu, över om lisa kommer våga flygga över till malta, den där jävla fegisen. Tänk om hon svimmar eller typ får panik och springer ut i det vilda eller nåt. åhh lilla stackarn, jag borde vara där.
Kände också att jag borde ha duschat (jag vet fräsht) men fick dock massa flashbacks från en massa skräckfilmer och rusade därför upp för trappan och jag försökte så gott jag kunde inte vända mig om tänka tillbaka på alla ganska verkliga andar.
Och nu är klockan 2.28 och jag hör redan både fåglarna kvittra och min pappa som pratar i sömnen. Två ganska klara andledningar till att verkligen sova. Här säger jag godnatt, PUSS
- visst kan man vara söt men ändå se lite ut som en apa, som du lovisa
- jo fan, det måste gå.

RSS 2.0